onsdagen den 29:e februari 2012

Varför datalagringsdirektivet inte spelar någon större roll

Efter de senaste dagarnas uttröttande turer kring datalagrinsdirektivet så verkar det från mitt elfenbenstorn som om Centerpartiets riksdagsgrupp kommer att rösta ja till datalagringsdirektivet. Johan Linander har via  twitter kommit med flera förklaringar till varför man röstar ja - bötebeloppet och regeringsdugligheten förstod jag var huvudargumenten för införandet. Detta upprör såklart väldigt många integritetsvänner både inom och utom partiet och många arga ord har skrivits på interwebsen idag.

Inann jag fortsätter så vill jag poängtera att det, enligt mig, både är ideologiskt felaktigt och politiskt masochistiskt att fortsätta vela i principellt viktiga frågor, integritetsfrågan inräknat. Flertalet av de röstberättigade här i landet kanske inte bryr sig om kommunikationsloggning utan domstolsbeslut men det är PR-mässigt dumt att inte catera (angloism, jag vet) för den väljargrupp som säger sig vilja tilltala, nämligen de liberala väljarna. Sen har vi det uppenbart felaktiga i att staten övervakar människor som inte har gjort något brottsligt men det förutsätter jag att du har orkat läsa så här långt håller med mig om.

Visst, kostnaden för samhället verkar bli ett par hundra miljoner oavsett om vi inför direktivet eller inte och eftersom Socialdemokraterna och Moderaterna har kommit överens om införandet så kommer det att införas.

Poängen är att konceptet med statlig övervakning känns som en mossig portning från 1984. Oavsett hur mycket trafik som FRA övervakar så kommer Facebook och Google (Foursquare och Twitter är lite för snäva tjänster för att nämnas imho) förmodligen ha både mer och mer lätttillgänglig information om mig. Jag kan väldigt lätt undkomma lagens långa arm genom att använda https-kryptering och surfa via en VPN-tunnel kopplad till ett TOR-nätverk eller dylikt, integritet på nätet är inget problem för en normalbegåvad datoranvändare. Vidare så är den kontinuerliga ökningen av data en skyddande faktor - datormängderna som produceras ökar snabbare än lagringsmedierna (varför tror du att Twitter bara sparar tweets i 2 veckor?).

Superdatorn som var världen femte snabbaste när FRA köpte den 2007 var i december 2010 världen 42:a snabbaste, den siffran har förmodligen sjunkit något groteskt nu (EDIT: den låg på plats 126 i november 2011, tack Marcus). The Pirate Bay bytte idag ut alla sina torrentfiler till magnetlänkar som i princip är omöjliga att spåra. En brittisk stiftelse har släppt minidatorer för 35 dollar styck - verktygen för att kommunicera och skapa digitala saker blir billigare och billigare och det kommer att elda på utvecklingen där människor i ökande utsträckning kan styra sina kommunikationskanaler. Detta mönster av ökande datamängder följt av ökade kontrollförsök följt av allt bättre kommunikation upprepas hela tiden och oavsett hur stater försöker reglera och styra så kommer folk att hitta vägar runt regleringarna.

Den offentliga sektorns produktivitetsökning antas i nationalräkenskaperna vara noll och efter en snabb googling så verkar studier visa att det stämmer. Som före detta yrkessoldat så kan jag intyga att i alla fall försvarsmakten är otroligt resursslösande och ineffekt. Att slösa med befintliga resurser är alltså symptomatiskt för staten, det utgör ett skydd att den privata sektorn (och individer) alltid kommer att vara effektivare, snabbare och smidigare än Leviathan.

En stat som inte vet vilka system den agerar i, inte kan använda sina stulna resurser effektivt och hela tiden blir omsprungen av smarta människor och företag kommer tursamt nog aldrig vara ett reellt hot mot integriteten och därför kommer skattenivåerna alltid att vara en viktigare fråga.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar